Detta år är ett år man vill glömma men ändå njuta av. det har vart en riktig berg o dal bana, ett underbart år med så mycket skit.

Det personer kanske inte vet är att jag är en otroligt skygg människa. Jag vågar liksom inte att ringa nära vänner, fråga klasskamrater/arbetskamrater om man ska ta en drink och bara chilla, jag väntar på att alla andra ska ta initativet och fråga mig om saker istället och jag väntar hellre på att en nära väns namn kommer upp på displayen på telefonen från ingenstans istället för att jag ska leta upp en på kontaktlistan och göra ett move. det tär på en att man inte ska våga saker och ting och blir istället fast i en håla framför datan och bara jäser.

Arbetar dagligen med att förbättra mig och detta år har gjort mig starkare men ändå svagare, det bästa som hänt var mina resor upp till stockholm/södermanland då jag fick samla på mig ny kraft och träffa mina älskade vänner och familj. sen har det vart det jobbiga med död och deprisioner som satt sina ärr i hjärtat.

det som ändrat mig som person väldigt mycket är min resa från anorexia till normalvikt med mycket träning och ny rutin, sen har vi skolan som gjort mig till en hyffsat ny människa i tänkandet socialt och om mig själv.

Man kan säga att jag börjat acceptera alla olika individer och deras tankar och blivit mer pedagogisk i ett sätt. jag vill ju bara allas bästa och det är nog en styrka jag haft sen jag var liten har jag hört.

jag anser mig själv som frisk men ändå inte och det kan jag acceptera i denna sjuka värld.

jag slutar inte kämpa och varje dag är en kamp mot mig själv.

Jag måste bara inse att jag är en vettig människa och inte vara så kritisk mot mig själv, det är min svaghet.

jag längtar till den 15e då terminen är slut så min resa till stockholm blir av.

kommentera gärna om vad jag ska skriva om för det här är bara lite kladd.

jag bjuder på en motivationsbild också där jag från en dålig hälso status gick till en frisk status (5månader mellan bilderna) :) ha det bäst