jag är en människa som jobbar var dag på att utvecklas till att bli en inspiration källa och någon man kan se upp till och först måste jag bli den människan man kan se upp till.

jag har ofta drömmar om att ha ett barn, en egen familj, någon som kan ta den tomma platsen i dubbelsängen. ensamheten är brutal och för att jag ska ha ett barn så måste jag bli en fadersfigur och jag ser mig inte som någon att växa upp med. vad ska jag bidra med? har liksom vandrat ensam i evigheter och jag ser framför mig en tom lägenhet där en enkelsäng står och bara ett namn står skrivet på brevlådan.

ett bord med en stol i köket. jag har endast haft ett förhållande som tog slut lika fort som det började. jag är så långt bort från ett förhållande. jag är inte en hunk liksom och inte någon person man kan leva med för jag tar bara plats utan att ens göra något.

vad krävs för att bli någon person att se upp till?

vad behövs det för att jag ska må bra?

det är för mycket som behövs, man kan aldrig bli en komplett människa men en inspiration är den som försöker trots att man har ansiktet i asfalten och kämpar sig upp efter att ha blivit överkörd av livets sjuka spel.

att va den som inte skadar folk, så vill jag vara. jag vill få ett filter som hindrar mig att säga fel och inte orsaka skada.

jag vill bri fri från onda tankar och energi tjuvar, jag vill kunna leva med någon utan att vara ett farthinder.

jag vill bli en fadersfigur då folk första tänk om mig blir "shit han är nog en bra förälder" eller att dom ser mig som en bra människa utan brister. en saga är detta, detta är en dröm. 

mina drömmar är onda dom spelar fulspel mot mig, när jag vaknar så märker jag vart jag är och det är aldrig en lycka att vakna. helt ensam och sliten. jag har en lång väg kvar till att bli en person att se upp till.